Mellanrum

Jag gillar orientering och jag gillar orienterare. Det ligger liksom i hela idén med sporten att det handlar om att hitta rätt. Att söka bästa vägen och göra kloka vägval.

Det ligger en hel del livsvisdom i orientering.

Orientering handlar inte om att utnyttja någon annans svagheter, inte om att taktiskt lura en konkurrent i en fälla eller om få domaren att vara på sin egen sida.

Om jag hade haft möjlighet att börja om eller barn i ålder att nu ska det idrottas - då hade jag lobbat för orientering. Jag tror att orientering fostrar människor på ett bra sätt. Alla orienterare jag har träffat gillar jag. De är riktigt bra folk.

Man lär sig hitta rätt, man utnyttjar inte andra - snarare hjälper varandra. Man vet att en längre väg ibland är bättre. Man klarar sig även när det är dålig sikt och snårskog för man kan läsa karta och kompass.

I dagens DN kan man läsa om Martin Johansson som skadades i skogen när han var på god väg att bärga stafettguldet i orienterings-VM i Ungern. Vad händer i orienteringsvärlden. Jo, de jagande kombattanterna stannar till och hjälper svensken, avstår från givna medaljer för att en skadad konkurrent behöver hjälp.

Jag tycker det är stort. Läs mer här

Inom NHL kan man göra karriär genom att vara lagets buse. Den som slåss bäst, spelar på gränsen och skadar en stjärna så där lagom då och då. Jag tycker det är lågt.

SVT har en hockey-expert så kan några ord som han ofta upprepar. De flesta går ut på att vi behöver fler av NHL-sorten ovan. Jag tycker han skulle prova orientering ett tag. Då skulle han bli en bättre expert.

Summan av kardemumman: Orientering I like. Gör orientering till ett obligatoriskt kärnämne i skolan. Bra träning, viktiga kunskaper som är lätta att överför till övriga livet

Läs även andra bloggares åsikter om Orientering, kärnämne, Jan Björklund, NHL, Martin Johansson